Att Samla Eyvind Johnson

av Lorenz B. Hatt

(Publicerad i Alla Tiders Böcker 29, 2000)

Det är hundra år sedan norrbottningen, värmlänningen och blekingen Eyvind Johnson föddes i Björkelund i nuvarande Boden, dit hans föräldrar vandrat söderifrån med byggandet av järnvägen. Han gick bort 1976, två år efter att ha delat Nobels litteraturpris med Harry Martinson. Inget oomtvistat nobelpris, Akademien kritiserades för att ha belönat sina egna ledamöter. Idag är det många som menar att Eyvind Johnsons författarskap är det mest betydelsefulla bidraget till svensk prosa under 1900-talet.

Ambitiös bibliografi

Det viktigaste inslaget hittills under det johnsonska jubileumsåret är Per-Olof Mattssons Eyvind Johnson-bibliografi, utgiven av Uppsala universitetsbibliotek. Den bildar tillsammans med Örjan Lindbergers biografi i två delar, Norrbottningen som blev europé (1986) och Människan i tiden (1990), en stadig grund för Eyvind Johnson-studier. Här ger jag en översiktlig bild av författarskapet med exempel på böcker och andra tryck.

Mattssons bibliografi är väl i första hand avsedd för litteraturvetare, men den kommer även att bli ett bra redskap för boksamlare, trots att den inte är inriktad på Eyvind Johnsons böcker och andra textbidrag i fysisk mening. Den lämnar i stort sett inga uppgifter om omslagskonstnärer, illustrationer, bibliofilupplagor eller varianter, men besvarar utförligt frågor om vad Eyvind Johnson publicerat som egna böcker, som förord eller inslag i andras arbeten och på annat håll. Den ambitiösa bibliografin har gjort det både lättare och svårare att samla Eyvind Johnsons verk: lättare därför att den kartlägger det stora fältet på ett överskådligt sätt, svårare därför att det blivit omöjligt att blunda för uppgiftens omfång. Den upptar 1935 poster fördelade på åtta huvudavdelningar från ’A. Böcker’ till ’H. Radio, grammofon, TV, film’. Åtta register samt korshänvisningar gör den lättanvänd. Man kan snabbt identifiera när en viss text publicerades, även om det rör sig om olika media. Ett exempel är Pierre Barrot, som trycktes tre gånger under 1949: först i Bonniers Litterära Magasin, som ett litet häfte i en upplaga om 200 exemplar för utdelning till ’bokhandelsmedhjälpare och yngre bokhandlare’ vid ett studiebesök på förlaget, och slutligen som ett avsnitt i romanen Drömmar om Rosor och Eld.

Böckerna

Även om antikvariaten sedan länge är den naturliga jaktmarken för boksamlare i Sverige finns en del av intresse även i bokhandeln. Till Eyvind Johnsons vänner hör Bokförlaget Atlantis, som utgivit både en ny upplaga av romanen Livsdagen lång, i mitt tycke en av Johnsons allra finaste böcker, och i samarbete med Svenska akademien Herr Clerk vår mästare (1998), den rekonstruerade originalversionen av en bok som utkom 1928 i förkortat skick under namnet Minnas. Den är redigerad av Örjan Lindberger, liksom Och så vill jag prata med dig. Brevväxlingen mellan Eyvind Johnson och Elmer Diktonius, utgiven av Bonniers 1997. Antologin Personligt, politiskt, estetiskt (1992) innehåller ett urval tidigare publicerade texter i dessa ämnen, och Bonniers har även sett till att många av de viktiga romanerna inklusive Krilon och Romanen om Olof finns att tillgå i bokhandeln. (Jan Troells klassiska filmatisering av den sistnämnda från 1966, Här har du ditt liv, finns att köpa på video från www.sfi.se.)

Från bokhandeln är steget inte långt till att börja samla ihop originalupplagorna av Johnsons verk från antikvariat och auktionshus. Man kan exempelvis börja sin jakt på de nordiska antikvariatens söksida www.antikvariat.net. En komplett samling av hans böcker är med några få undantag en ganska måttlig bedrift, men flera av dem är svåra att hitta i gott, häftat skick. Särskilt böckerna från 1930- & 40-talen står ofta snedlästa med lösa och trasiga omslag på antikvariaten.

Vad format och omslagskonstnärer beträffar bildar hans verk en ganska ojämn och brokig rad i hyllan. Upphovsmännen till en del omslag är tyvärr okända och vissa attributioner är osäkra. Ett par av omslagen till den huvudsakligen självbiografiska tetralogin Romanen om Olof (1934–7) har troligen utförts av Bertil Lybeck, men jag skulle gärna vilja veta vem som ligger bakom det fina omslaget till första delen, Nu var det 1914. Mitt exemplar av den sista, Slutspel i ungdomen, har Johnson dedicerat till "John Jon-And! Med lyft omslagshatt", men denne konstnär utförde såvitt man vet inte några omslag för Johnson. Bertil Bull Hedlund gjorde Krilonseriens tre omslag (1941–3) liksom den fina vinjett som senare kom till användning för Resa hösten 1921 (1973), och som föreställer spåren ut från mörkret i en järnvägsstation. Många av romanomslagen pryds av färggranna bilder av Roland Svensson. Det lilla häftet Resa hösten 1921, som varmt rekommenderas till läsning, är även intressant i bibliografiskt hänseende. Det fungerade nämligen som julgåva från olika bokhandlare vilka i sin respektive del av upplagan anges som utgivare. Jag vet inte hur många bokhandlare som deltog i detta sympatiska projekt, men i en komplett samling ingår det säkert tiotals varianter av trycket!

Johnsons böcker är som regel inte särskilt dyra. För ett fint exemplar av debutboken, novellsamlingen De fyra främlingarna (1924), kan man visserligen få betala omkring en tusenlapp, men redan Timans och rättfärdigheten (1925) kostar sällan mer än hälften och hör till de vanligare av hans böcker. Relativt ofta ser man ouppskurna exemplar, vilket tyder på att en restupplaga av boken funnits kvar någonstans ganska länge. De flesta av böckerna får man i häftat normalskick för mellan 100 och 400 kronor, kanske något mer för hans populäraste romaner. Strändernas svall, hans omdiktning av Odysséen från 1946, Krilonserien, och Hans nådes tid (1960) är eftertraktade av många. Och kanske blir prisläget ett annat efter uppmärksamheten under jubileumsåret.

Själv har jag sedan länge en förkärlek för dedikations- och proveniensexemplar. Johnson var ganska generös med dedikationer och de brukar inte fördyra exemplaren nämnvärt om inte kopplingen, eller dedikationen, är mycket speciell. En mycket fin proveniens är t.ex. långvarige vännen Vilhelm Moberg, vars samling såldes av Rönnells antikvariat i katalog 61 (1988). Från den är jag särskilt glad över novellsamlingen Natten är här (1932) med en fin dedikation, avbildad i katalogen på s. 46. Boken har dessutom ett anslående omslag, troligen utfört av norrlänningen Helge Lindén. Katalogens dedikationsexemplar var många och flera av dem cirkulerar ännu på marknaden, oftast till mycket rimliga priser.

Störst är nog konkurrensen om Johnsons böcker i fina och tidstypiska band, gärna från Bonniers bokbinderi, kanske rentav med William Barkells stämpel (monogrammet WB). Hel- och halvskinnband betalas som regel bäst, men det finns all anledning att även uppmärksamma de enkla men smakfulla klot-, linne- och pappersbanden. Om det är något som är typiskt för Barkell och Bonniers bokbinderi så är det väl dessa. Man bör även hålla ögonen öppna efter Spår förbi Kolonos (1961) i Nils Lindes band för Bokbindarkonstens vänner 1962. Det är den andra boken i denna serie, som inletts med Herbert Lindgrens gullbergband året förut. Spår förbi Kolonos är bunden i ett blått skinnryggsband med doriska stilassociationer, med blå skinnskoningar och gråblått linjemönstrat pappersöverdrag av Lennart Green. Jag känner inte till hur många exemplar som bands på detta sätt och inga uppgifter om saken lämnas i själva boken.

Bidrag i böcker

Eyvind Johnson medverkade i många antologier, festskrifter och liknande. Det gör samlandet av hans verk tacksamt; man belönas ofta med ett johnsonbidrag när man bläddar i böcker av det här slaget på antikvariaten. Mattsson förtecknar 80 nummer i denna kategori och de flesta kan man hitta utan alltför stora ansträngningar. Bland annat rör det sig om viktiga essäer om hans liv och författarskap, som ’Personligt dokument’ i antologin Ansikten. Självbiografiska skisser (1932). Dessutom finns många bidrag till fest- och hyllningsskrifter för kolleger och vänner, bidrag präglade av generositet och värme, emellanåt även uppsluppenhet och spex. Tor Bonniers magasin, ett specialnummer av BLM som trycktes på både vanligt och tjockt papper med anledning av Tor Bonniers 50-årsdag 1933, innehåller bland en mängd författarhyllningar även Johnsons ’Hälsning till tolerant förläggare!’. Och i Porträtt av förläggaren som en ännu ung man, tillägnad Kaj Bonnier 1951 och tryckt i 99 exemplar, skriver han fint och humoristiskt om både verkliga och andra minnen i ’Kaj som forskningsresande och drömmare’. Johnson hyllades själv av sina vänner med skriften Brev till Eyvind den 29 juli 1950, tryckt i 80 exemplar och med bidrag av Gerard, Kaj och Tor Bonnier, Barthel, Diktonius, Hedenvind, Bull, Martinson, Moberg och många andra.

Bidrag i tidningar och tidskrifter

En stor del av Eyvind Johnsons författarskap publicerades i tidskrifter och tidningar. Mattssons bibliografi förtecknar inte mindre än 1229 sådana poster, bl.a. skönlitterära bidrag, artiklar, recensioner och enkätsvar. En särskilt viktigt nummer, och en kännbar lucka i min samling, är en svit av ungsocialisternas tidning Brand. Där debuterade Johnson i juli 1919 med ett referat, ’Konferens med Norrbottens distrikt av ungsocialistiska partiet avhölls i Boden midsommarafton’, och till samma tidning lämnade han sedan under en följd av år mängder av både skönlitterära och andra bidrag. Där publicerades även romanen Nittonhundrasjutton som följetong i 56 avsnitt 1930–1.

Överhuvudtaget gäller att äldre tidningar är sällsynta, inte nödvändigtvis för att få exemplar bevarats, utan eftersom det oftast inte lönar sig för antikvariaten att hantera såpass utrymmeskrävande och svårbearbetat material. Ännu finns nog mycket bevarat, och det bästa sättet att förhindra att alltihop kasseras i långsam takt är att göra det lönsamt för någon att söka upp och tillvarata det.

Samlaren kan kanske bara räkna med enstaka urklipp av Johnsons bidrag till dagspressen, men när det gäller litterära magasin och tidskrifter är det ofta lättare. Vår nutid, som utkom med 6 nummer 1920 är dock mycket sällsynt. Där skrev han några dikter och romantiska noveller. Även fina exemplar av Kontakt, som utkom med ett enda nummer 1931. Johnson medverkade med en artikel om surrealismen. I Sven Stolpes Fronten (1931–2), en föregångare till BLM, skrev Johnson tre artiklar om den moderna romanen, och i den avantgardistiska Spektrum återfinns hans novell ’Olle’ (1932). Hans stora engagemang för nordisk sammanhållning under andra världskriget framgår bl.a. av några olika tidskriftsprojekt, däribland veckotidningen Nordens Frihet, hans viktigaste forum. Han var även ansvarig utgivare för Danskeren. Tidsskrift for Danske i Sverge (1943–5), och både redaktör och ansvarig utgivare för Håndslag, en tidskrift i litet format som utkom med 65 nummer 1942–5 i en upplaga om 5000 exemplar för smuggling till det ockuperade Norge. Mycket mer skulle kunna sägas om Johnsons olika tidskriftsbidrag, men en särskilt viktig aspekt är att han ofta publicerade avsnitt ur kommande böcker på detta sätt. Det berömda första kapitlet i Grupp Krilon utkom t.ex. först i Horisont (våren 1941), och många andra exempel kan hämtas från BLM.

Ovanligt och sällsynt

Varje samlarområde blir mer spännande om en del saker är någorlunda besvärliga att komma över, och några sådana nummer har redan omnämnts. Eyvind Johnson producerade dock inte rariteter för sakens egen skull, och de sällsyntheter som finns har oftast en opretentiös och naturlig förklaring. Några saker trycktes för utdelning, vilket avgjorde upplagans storlek. Dessutom trycktes många av böckerna, oklart hur många, i mellan tio och tjugofem exemplar på bättre papper, vilket oftast anges på ett extra insatt kolofonblad. Ibland är de numrerade, men inte alltid. Förlagsmannen och musikkritikern Curt Bergs vackert bundna exemplar, liksom Mobergs sålda av Rönnells, var övervägande sådana bibliofilupplagor, liksom några av förläggaren Georg Svenssons, nyligen sålda på Stockholms Auktionsverk. Jag tycker mycket om bibliofilupplagorna av t.ex. Bobinack (1932) och Än en gång, Kapten! (1934). De har odekorerade, provisoriska omslag och är tryckta på fint papper från Grycksbo, vilket redovisas i en kolofon, men exemplaren är inte numrerade och upplagans storlek uppges inte heller. Det kommersiella inslaget i denna lågmälda bibliofili är obefintligt.

Det finns även annat som är ovanligt, exempelvis ser man sällan Strändernas svall med tillägget om författarens källor, vilket han inte ansåg höra hemma i bokupplagan och som istället trycktes för utdelning bland intresserade vänner. I lyckosamma fall finns det medbundet i boken (Avslutande notis, [2] s.). Dessutom finns som sagt några ovanliga små häften som trycktes för utdelning. Av I hans nådes tid (1960, ett avsnitt ur den samma år utgivna romanen Hans nådes tid) trycktes endast 25 exemplar, varav ett på särskilt papper för Ulla Bonnier. Häftet står högt på min önskelista. Pierre Barrot har redan omnämnts i det föregående, och av Till födelsedagsbarnen Adam Helms och Gösta Netzén den 30 januari 1961 trycktes 100 exemplar 1962. I denna skämtsamma lilla avhandling uppmärksammar författaren att i stort sett allt märkvärdigt i världshistorien utspelat sig just den 30 januari.

Avslutningsvis skall något sägas om översättningar, inte minst eftersom avdelningen rymmer några av en johnsonsamlings mest svårfunna nummer. Men området är intressant och betydelsefullt överhuvudtaget, dels för att Johnson hör till våra mest översatta författare (Mattsson förtecknar 140 nummer), men även för att han själv var en framstående översättare av bl.a. nordisk och fransk litteratur till svenska. Hans svenska versioner av Flauberts Bibliomanie och Anatole Frances Bibliophilie är kanske av särskilt intresse för boksamlaren. Själv har jag förutom dessa endast ett fåtal översättningar av det ena eller andra slaget. Som exempel på hur han emellanåt använde svårbegripliga översättningar av sina böcker har jag en nederländsk version av ett par delar av Romanen om Olof, Olof lacht tegen het leven (1940). Exemplaret är dedicerat till Olle Holmberg, "en bombad bok från vännen Eyvind, deltagare i het leven". Wilhelm Speyers Roman om en natt (1932) bär översättaren Johnsons dedikation till sin första hustru, Aase.

Men bland översättningarna finns som sagt även några sällsynta tryck, av vilka ett upptäcktes under arbetet med bibliografin och kanske snarare hör till johnsonsk kuriosa. Nobelpriset 1974 skapade plötsligt en oväntad marknad för hans böcker i Korea. En driftig förläggare insåg uppenbarligen besväret med att översätta något av honom och utgav istället ett kuriöst falsarium, Yonson tanp'yon sonjip (Seoul 1975, Mattsson E79). Boken innehåller sexton påstådda Eyvind Johnson-noveller, däribland ’Björnjägare’ där James och Bob figurerar, och ’Ett svenskt bröllop’ med Angelo och Angela som huvudpersoner. Kanske kommer internet att göra det möjligt att få tag på ett exemplar av den märkliga boken så småningom.

Ganska okänd och mycket ovanlig är Rejsen til Norge ([København 1945], [iv] + 40 s. + tr. omslag), ett avsnitt på danska ur Krilons resa, som på grund av sin antinazistiska tendens naturligtvis var förbjuden i Danmark under ockupationen. I avvaktan på krigsslutet och en möjlighet för den danska publiken att läsa hela Krilonserien stencilerades detta utdrag med författarens tillstånd i ett märkligt stort format för att vara smuggelgods.

Rekommenderat brev

En mer välkänd raritet, som inte ens internet förmått göra vanligare, är Lettre recommandée, som får avsluta denna översikt. Det är en översättning till franska av romanen Stad i ljus, som Bonniers refuserade under Johnsons tid i Paris, varpå den översattes av hans vän Victor Vinde och utgavs hos Simon Kra i serien Collection européenne (Paris 1927, 176 s. (första bladet tomt) + 1 tecknat porträtt av Johnson utfört av Thorsten Engström + tryckta omslag). Först året därpå utkom originalversionen i Sverige på Tidens förlag. Tyvärr kan jag än så länge bara lämna ofullständiga uppgifter om Lettre recommandée, som förekommer i olika varianter och vars bibliografiska ’varudeklaration’ inte ger någon fullständig bild. Bl.a. går det inte att avgöra hur stor den totala upplagan var av detta bibliofila tryck. (En uppgift i Svensk litteraturtidskrift nr. 3/4 1977 att det skulle röra sig om 250 exemplar har ett för mig okänt ursprung.) På titelbladets baksida uppges att 10 exemplar tryckts på pur fil voiron, numrerade 1–10, samt 200 på velin, numrerade 11–210. Förlaget ansåg dessa 210 tillsammans bilda bokens ’édition originale’, vilket står tryckt ovanför en liten vinjett på omslag och titelsida, och avsåg dem uppenbarligen för utdelning eftersom de saknar uppgift om pris på bakre omslaget. Jag har aldrig sett något av de tio exemplaren på pur fil voiron, men att döma av de jag sett på velin vågar jag påstå att dessa trots allt inte numrerades. Endast ett fåtal exemplar har såvitt jag vet förekommit på marknaden de senaste tio åren och de har då kostat omkring 5000 kronor.

Men utöver dessa 210 exemplar trycktes även andra, okänt hur många, vilka ovanför den lilla vinjetten uppges tillhöra senare ’éditions’. Jag har sett bl.a. ’deuxième’, ’trioisième’ och ’huitième édition’ och de är tryckta på en tredje, enklare papperssort och var avsedda för bokhandeln, vilket framgår av en tryckt prisuppgift på bakre omslaget. Alla exemplar tycks emellertid ha samma, daterade kolofon och inga andra tydliga avvikelser än de som redovisats ovan. Det är inte omöjligt att de alla trycktes vid ett och samma tillfälle för utdelning respektive försäljning och att uppgifterna om de många ’upplagorna’ var avsedda att öka intresset för den relativt okände svenske författarens roman. Men kanske gick det inte så illa, Victor Vinde talar om "Eyvind Johnsons icke helt obetydliga seger på den parisiska bokfronten".

En kort tid före publiceringen ordnade förlaget en mottagning till författarens ära i Lucien Kras magnifika hem, en fest där en lycklig men mycket blyg Eyvind Johnson presenterades för kända kritiker och kolleger. Kanske delades vid detta tillfälle exemplar av ’l'edition originale’ ut till de inbjudna celebriteterna, t.ex. dedikationsexemplaret till Edmée de La Rochefoucauld, vilken förutom att hålla litterär salong i Paris även var författare och gav ut en bok hos Kra samma år.

Omkring en vecka senare ägde nästa evenemang rum, med anledning av att boken skulle komma ut i marknaden. Flammarions stora bokhandel på Boulevard des Italiens inbjöd sin publik till soaré, och både författaren och översättaren fick sitta och signera. Det måste ha varit en ovan upplevelse för Eyvind Johnson, som vid denna tid hankade sig fram på magra honorar för sitt tidningsskriveri — Lettre recommandée handlar om en svältande författare i Paris. Men han tycks inte ha tvekat om sitt vägval, till vännen Rudolf Värnlund skrev han ett halvår tidigare: "Jag lever för att skriva, jag är född till det, det är min instinkt. Jag skulle skriva böcker på näver och med lingonsaft, om det inte funnes andra medel. Jag skulle skriva i mörkret om det inte funnes ljus". Nu hade han givit ut en bok i Paris. Kanske ingav det honom ytterligare en känsla av att vara på rätt väg. Efter soarén hos Flammarion, skriver Vinde i en memoarbok 1952, traskade Eyvind Johnson hem genom knastrande snö i det parisiska decembermörkret, "lycklig som om han hade fått Nobelpriset".

Böcker av Eyvind Johnson, med kollationeringar

(Utgivare: Bonniers om inte annat anges)

De fyra främlingarna. Tidens förlag. 1924. 184 s.

Timans och rättfärdigheten. 1925. 200 s.

Stad i mörker. En roman.1927. 292 s.

Minnas. En roman. 1928. 304 s.

Stad i ljus. En historia från Paris. Tidens förlag. 1928. 180 s. (första bladet tomt)

Kommentar till ett stjärnfall. 1929. 316 s.

Avsked till Hamlet. En historia om en ungdom. 1930. 244 s. (sista bladet tomt)

Bobinack. Roman. 1932. 324 s. (sista bladet tomt)

Natten är här. Noveller. 1932. 248 s. (sista bladet tomt)

Regn i gryningen. En roman. 1933. 288 s.

Nu var det 1914. 1934. 240 s. (sista bladet tomt). [Romanen om Olof, 1]

Än en gång, Kapten! Noveller. 1934. 284 s.

Här har du ditt liv! 1935. 284 s. (sista bladet tomt). [Romanen om Olof, 2]

Se dig inte om! 1936. 272 s. (sista bladet tomt). [Romanen om Olof, 3]

Slutspel i ungdomen. 1937. 392 s. (sista bladet tomt). [Romanen om Olof, 4]

Nattövning. Roman. 1938. 320 s.

Den trygga världen. Noveller. 1940. 384 s.

Soldatens återkomst. 1940. 316 s.

Grupp Krilon. Roman. 1941. 564 s. (sista bladet tomt). [Krilon, 1]

Krilons resa. Roman. 1942. 552 s. [Krilon, 2]

Krilon själv. Roman. 1943. 692 s. [Krilon, 3]

Sju liv. 1944. 492 s. (sista bladet tomt)

(Tillsammans med Gunnar Almstedt): Warszawa! 1944. 44 s. + utvikbar karta + förklarande lapp till kartan, löst bifogad

(Tillsammans med Sigurd Hoel): Som en av våra egna. Ett samtal om norska böcker och svenska. 1944. 36 s. (sista bladet tomt)

Romanen om Olof. 1945. 656 s. (sista bladet tomt). Första samlade upplagan

Pan mot Sparta. Fem noveller med klassiskt motiv. 1946. [ii] + 76 s.

Två utgåvor, Stockholm resp. Köpenhamn

Strändenas svall. En roman om det närvarande. 1946. 604 s. (sista bladet tomt). Ibland bunden med "Avslutande notis", [2] s.

Krilon. En roman om det sannolika. 1948. 992 s. (sista bladet tomt).

Första samlade upplagan

Strändernas svall. Ett drama i tre akter och ett antal bilder om den återvändande. 1948. 144 s.

Dagbok från Schweiz 1947–1949. 1949. 296 s. + 28 planscher

Pierre Barrot. Ur en kommande roman. 1949. 28 s.

Drömmar om rosor och eld. Roman. 1949. 396 s.

Noveller. 1–2. 1950. 308 s. (sista bladet tomt); 326 s.

Ett vårtal 1951. 1951. 16 s.

Lägg undan solen. Roman. 1951. 316 s.

Romantisk berättelse. 1953. 500 s.

Tidens gång. En romantisk berättelse. 1955. 472 s.

Vinterresa i Norrbotten. 1955. 136 s. (sista bladet tomt)

Molnen över Metapontion. En roman. 1957. 404 s.

Nils Ahnlund. Inträdestal i Svenska Akademien. Norstedt & Söner. 1957. 28 s. (sista bladet tomt)

Vägar över Metaponto. En resedagbok. 1959. 80 s.

I hans nådes tid. 1960. 40 s.

Hans nådes tid. Roman. 1960. 592 s. (sista bladet tomt)

Spår förbi Kolonos. En berättelse. 1961. 328 s.

Till födelsedagsbarnen Adam Helms och Gösta Netzén den 30 januari 1961. 1962. 12 s. (sista bladet tomt)

Livsdagen lång. En roman, berättad i Rom. 1964. 336 s. (sista bladet tomt)

Stunder, vågor. Berättelser från resor. 1965. 352 s. (första & sista bladet tomt)

Favel ensam. En roman. 1968. 248 s.

Några steg mot tystnaden. En roman om fångna. 1973. 464 s. (sista bladet tomt)

Resa hösten 1921. Tr. i Bollnäs. 1973. 40 s. (Julgåva med flera olika ’utgivare’)

Personligt dokument. 1976. 16 s.

Olibrius och gestalterna. Tidiga berättelser. 1986. 192 s.

Personligt, politiskt, estetiskt. 1992. 276 s. (sista bladet tomt)

Och så vill jag prata med dig. Brevväxlingen mellan Eyvind Johnson och Elmer Diktonius. 1997. 280 s.

Herr Clerk vår mästare. En gruppering. Atlantis. 1998. [xviii] + 356 s. (sista två bladen tomma)